2012 tog du mig med storm . Jag var liten på ett vis som är svårt att förklara . Jag var stark men svag , energifylld men helt slut . Mitt liv var upp och ner på samma gång men det var mitt . Jag hade byggt det som var och jag behövde inte känna en enda känsla som jag inte hade tid med eller ork för . 

 

Men sen kom du . Vi hade skrattanfall som jag tidigare bara hade haft med kompisar . Vi åt godis mitt i natten och ställde om alarmet 10 gånger på morgnarna för att få en liten stund till med varandra . Bara lite till . Lite till . När vi hade vart på fest och ingen taxi kunde köra oss så tog du mig på ryggen hela vägen hem . Du lyfte Miléa ur spjälsängen på morgnarna och smög iväg med henne så att jag fick sova vidare och du drog hälften av det lass som jag tidigare bara hade dragit själv . Höll henne med kärlek . Höll mig med kärlek . 

 

Jag kunde inte bestämma vad jag skulle känna längre men jag var helt okej med det . Jag var okej därför att jag visste att du aldrig skulle äventyra min tillit . Jag tvekade aldrig på dig , känslorna eller att det som växte skulle bli större . 

 

Det finaste (och viktigaste) är allt du ger Miléa . Som gör att hon aldrig behövt saknat något . Hon kommer alltid ha vetskapen att du gjort allt för henne . Älskat henne , lärt henne rätt och fel , pussat henne godnatt varje kväll och framförallt - visat henne att hon är viktigare än något annat . 

 

I min mage växer ett barn som är en mix av oss två . Tanken på oss fyra gör mig så himla varm . Ibland får jag stanna upp och komma ikapp . Vad har jag gjort för att förtjäna det här ? 

 

Trots hormonutbrott och utskällningar från mig så är du fortfarande du . Och du låter mig vara jag . Om kvällarna får jag i alla fall höra att jag och det som jag gör är bra . 

 

Det , du , vi . Det är kärlek för mig ❤