När jag frågade er om vad ni ville att jag skulle skriva om så fick jag frågan om jag kunde skriva om hur det ser ut nu med Melinns hjärtfel .

Som ni kanske vet så var det från början 3 fel som misstänktes . Man kunde inte säkerhetställa mer än hennes AVSD så direkt efter förlossningen så fick vi lägga oss för övervakning på hjärtat i två dygn (medan ductus stängde sig) . Vi blev även förberedda på att åka till Göteborg för eventuell omedelbar operation och dom gjorde en infart via navel på Melinn så att det skulle gå smidigt . Det var sladdar och apparater och alla möjliga mätningar som gjordes . Vi gjorde även tre ultraljud på hjärtat .

På dygn nummer två så kommer läkaren in och gör det tredje ultraljudet . Jag och Tobias pratade med Miléa innan det , och jag pratade med min mamma och berättade att vi nog kommer att åka till Göteborg och laga lillasysters hjärta innan vi kom hem igen allihop . Stressen att vara ifrån Miléa var skitjobbig men hon var med min mamma och jag vet att hon tycker att det är roligt . Mamma fick ta semester från jobbet för att vara hemma med henne . Tyvärr har vi inga andra som kan hjälpa oss med barnvakt så det var det enda alternativet . Hon hade kunnat vara hos Tobias bror med familj också men dom skulle till Mallorca på fredagen (Melinn är född på en tisdag) . Mamma och Miléa bodde här hemma hos oss så att det inte skulle bli för stor omställning för M ifall vi skulle bli borta länge .

Hur som helst - efter att han gjort det tredje ultraljudet så sa han "Det ser verkligen fint ut . Jag ska prata med en kollega nu så att ni kan bli utskrivna och åka hem" . Min första reaktion var tårar . Min andra reaktion var panik . Herregud jag kan väl inte åka HEM ?! Vi hade vart i uppsala 5 gånger och gjort diverse undersökningar på bebisen i magen , pratat i timmar med specialister och förberett oss på det absolut värsta . Men nu var förträngningen borta . Och de hål som misstänktes fanns inte kvar . Vi valde att sova kvar en extra natt , utan alla sladdar och bara försöka ta igen oss lite . Dagen efter blev vi utskrivna . Kvar fanns "bara" hennes fel på klaffarna . Den 13 maj var vi i falun igen för att återigen kolla med ultraljud så att allt fortfarande såg fint ut och det gjorde det . Klaffarna ser inte ut som dom ska men dom fungerar som dom ska . Läkaren tyckte att vi nu kunde rikta in oss på 8 - 12 månader innan dom ska opereras (tidigare har dom sagt 2-6 månader) . Det finns olika typer av AVSD , och Melinn hade en mildare variant . Oavsett så vill dom (och vi !) givetvis att det ska opereras . Hon fungerar ju som vilket barn som helst just nu men det finns ingen som vill ta några risker att det kommer fortsätta vara så när hon blir äldre . Därför ska hennes små klaffar rättas till i Göteborg så småningom . Det är en operation som vi helt har landat i och det känns som att det är svårt att bli nedbruten efter allt vi gått igenom tillsammans .

Melinn valde livet och det finns inget som har gett mig så mycket styrka i det här som just det . Operationen som väntar , som kommer vara planerad och gör att vi kan vara helt förberedda ser jag nästan bara fram emot . Dels för att få det gjort och ur världen givetvis men också - efter det så är hon frisk ! <3