Vi ligger kvar i sängen .

Idag ligger vi kvar i sängen ett tag . Lillan har somnat om här bredvid mig och storasyster är på förskolan idag igen . Hon har ju sina 15 timmar . Det är väldigt sällan som jag utnyttjar dom timmarna men jag ska försöka göra det denna vecka och ta igen mig lite .
 
Tobias har ju vart borta i två veckor på utbildning (han kom hem helgen då vi var på bröllop under helgen men sen åkte han tillbaka) och det har tagit på mina krafter kan man säga . Värre blev det såklart för att jag blev sjuk mitt i allt . En bebis och sen en femåring som säger "titta vad jag kan" i varannan mening eller "kan du hjälpa mig" . Allt för att få uppmärksamheten 😅 Hon har aldrig slagits om den tidigare men sen lillasyster kom blev det liksom lite andra bullar . Sen allt det andra då såklart med matlagning , nattningar , handlingar , underhållningar , ständring , försöka få till en dusch själv ibland . Tvätten . Amen ni vet . Det är en del att göra . 
 
Hur som helst så har det ju fungerat såklart . Vi har haft väldigt mysigt också . Jag fixade det själv och jag kände mig glad över att det enda som drabbade mig var en jäkla trötthet . Men det kändes naturligt när jag inte kunde bli avbytt då och då som i vanliga fall . 
 
Återigen blir jag att tänka på alla ensamstående mammor . Ingen som inte vart där vet hur tufft det är att inte kunna räkna med den andra föräldern . Jag hade min mamma , mina vänner och vår Annelie såklart men det blir aldrig riktigt samma sak när man ber någon om hjälp . Det naturliga ska ju vara att dela på ansvaret , hjälpas åt att se till att båda har energi och mår bra . Ni är fler som skrivit och frågat om just den situationen , både på mail och bloggen , varför det var som det var . Den biten har jag valt att inte blogga om . Och det är absolut inte för någon annans skull än min och Méas . Hon var strax över ett år när Tobias och jag träffades och han har gjort allt för henne , så ni förstår säkert hur deras relation ser ut . När Tobias kom in i bilden hade jag energi JÄMT . Nu när man delar ansvaret med någon från början , som med Melinn nu , så förstår man också vilken skillnad det är . Jag kommer ALDRIG sluta tacka livet för att just Tobias är den mina flickor får växa upp med ! 
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0